Varför visar museet inte alla sina föremål?

Foto på Historiska museets numismatiker Gitte Ingvardsen under en ”bakom kulisserna”-visning..
Historiska museets numismatiker Gitte Ingvardsen är ansvarig för myntutställningen på museet.
Historiska museets numismatiker Gitte Ingvardsen är ansvarig för myntutställningen på museet. Hon utesluter inte att Harald Blåtands korsmynt kan komma att visas i framtida utställningar – om konservatorerna bedömer att de tål att ställas ut.

Historiska museet får ibland frågor om hur det kommer sig att vissa fynd inte finns att beskåda i någon av utställningarna. Det finns flera svar på den sortens frågor.

För en tid sedan fick Historiska museet frågan om varför Harald Blåtands två korsmynt inte visas på tidslinjen för mynttyper präglade i Lund.

– Hur gärna vi än vill, kan vi tyvärr inte visa samtliga myntfynd från Skåne. De skatter som kan ses i våra utställningar representerar därför ett urval av fynd, som kan sägas ge en spännande och varierad berättelse om människor och händelser i Skåne, förklarar Historiska museets numismatiker (myntexpert) Gitte Ingvardson.

Mynt är inte alltid präglade på fyndplatsen

Lund var under medeltiden Danmarks största myntpräglingsplats, men myntproduktionen i Lund sattes förmodligen igång först efter Harald Blåtands tid – han dog kring år 985. Att dra slutsatsen att korsmynten är präglade i Lund bara för att de påträffades här ligger naturligtvis nära till hands, men då ska man veta att tillsammans med de två korsmynten hittades såväl engelska som tyska mynt.

– Mynt transporterades över långa sträckor under vikingatiden. Att två korsmynt hittats i en skatt i Lund kan därmed inte tas som intäkt för att de präglats i Lund. Problemet med korsmynten är att platsen för prägling inte anges på mynten. Vi kan därför inte säga med säkerhet var de tillverkats.

Gitte Ingvardson berättar att professor Jens Christian Moesgaard år 2015 publicerade en fördjupad studie av Harald Blåtands präglingar i boken King Harold’s Cross Coinage.

– Här för han ett mycket nyanserat resonemang om korsmyntens möjliga präglingsplatser, där han inkluderar både Lund och Ringborge som möjliga. Baserat på bland annat den geografiska spridningen av korsmynt, drar Moesgaard slutsatsen att Hedeby, efter vad vi vet idag, är den mest troliga platsen för myntens ursprung.

Likväl är det synd att vi inte visar korsmyntet, menar somliga.

Omtanken i konservatorns arbete måste föregå utställningarna

– Det ligger mycket arbete och mycket omtanke bakom varje utställningar, och som utställningsproducent kan man aldrig göra alla glada. Det finns verkligen ingen dold agenda bakom valet att inte ställa ut detta fynd. När myntutställningen i framtiden förnyas, kan det vara så att just dessa mynt kommer att inkluderas, säger Gitte Ingvardson.

– En av våra främsta uppgifter på museet är att ta väl hand om och förvalta Skånes kulturarv. Alla föremål kan inte med självklarhet ställas ut. Korsmynten är präglade på tunna silverskivor och är därför mycket ömtåliga. De två korsmynt som nämns är dessutom fragmenterade. Om man vill ställa ut mynten i framtiden måste de därför först bedömas av konservatorer, säger Gitte Ingvardson.

Det är fler föremål än korsmynten som just nu inte visas på Historiska museet vid Lunds universitet. 
– Vi har elva miljoner föremål – det är elva miljoner berättelser. De behöver plats! sa museichef Per Karsten när museet öppnade för två år sedan efter en genomgripande ombyggnad och renovering.