Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Förhistorisk arkeologi

I Historiska museets förhistoriska arkeologiska samling finns föremål, människoskelett och djurben hittade i gravar, på boplatser och nedlagda i våtmarker från olika tidsperioder, såsom stenåldern, bronsåldern och järnåldern.

Samlingen är ett resultat av en flera hundra år lång tradition av insamlande och forskning. De äldsta delarna härstammar från Kilian Stobaeus samling av skånska fornsaker från början av 1700-talet och som senare donerades till Lunds universitet. Den har över tid kommit att berikas inledningsvis genom inköp och donationer av lösfynd och från 1900-talet och framåt huvudsakligen genom arkeologiska utgrävningar runt om i Skåne. Museets samling av arkeologiska föremål kom tidigt att bli internationellt känd och välbesökt. Den är en av de allra största i Skandinavien och växer årligen via arkeologiska utgrävningar runtom i Skåne.

Samlingen utgör en betydande resurs för forskning och undervisning inom arkeologi, historisk osteologi och relaterade vetenskapsområden. Flera av utställningarna på Historiska museet vid Lunds universitet visar fynd från denna samling, bland andra utställningarna Barbaricum och Rydbecks Sten- och brons-sal. Här är det möjligt att se verktyg, smycken, keramik och andra föremål som ger en inblick i människors liv och kultur under förhistorisk tid. Skelett och benmaterial från olika tidsperioder är också en del av dessa utställningar och belyser forntida människors hälsa, kost och levnadssätt.

Med fortsatta utgrävningar i Skåne kommer samlingen att fortsätta att växa och bidra till ny kunskap om vår historia.
 

 

Yxor från museets samlingar. Foto: Lucas Gölén
Han var runt 25 år när han dog under den äldre stenåldern, och med sig i sin grav fick han såväl en järnockrafärgad mössa med påsydda djurtänder som utrustning för att tillverka vassa föremål av flinta. Arkeologen Maria Petersen berättar mer.