I Otto Rydbecks sten- och bronssal har vi återskapat museiatmosfären från mellankrigstiden. Kontrasten i utställningen till de kaotiska samlingsförhållandena i kuriosakabinettet är slående – här är motpolen till 1700-talets samlande.

I salen råder extrem ordning. Sten- och bronsföremålen är placerade militäriskt strikt men också estetiskt vackert. I salen finns ingen plats för de levande – utställningen visar de dödas och gudarnas materiella kultur. Föremålen i montrarna är placerade som om de var biologiska arter. Tingen i montrarna ger intryck av lagbunden utveckling och förändring. Det finns ingen plats för nya upptäckter. Arkeologin står med facit i handen.  

Vi har dock tillfört något av vår egen tid.  Föremålen har placerats korrekt enligt den kronologi så som vi känner den idag, och offerfyndens föremål är ordnade exakt som de en gång påträffades i mark och mosse