På Anatomiska institutionen användes kvarlevor bland annat inom medicinsk forskning, då bland annat läkarstudenter utbildades i kroppens anatomi vid institutionen. Det var också anatomer som, innan osteologi blev ett etablerat ämne, analyserade arkeologiskt funna skelett. Därför finns det en hel del arkeologiska kvarlevor i samlingen.

I Lund, liksom vid andra anatomiska institutioner i Sverige, användes också kvarlevor exempelvis för att beskriva variationer mellan olika grupper och olika tidsperioder. Denna fysiska antropologi växte fram under 1800-talet. Arvid Henrik Florman och Sven Nilsson utvecklade från början systemet som användes för detta, ett system som övertogs av Anders Retzius vid Karolinska institutet och fick namnet skallindex.

Den anatomiska samlingen är sluten, det vill säga inga nya kvarlevor inkommer till den. De sista kvarlevorna införlivades troligtvis under Carl Magnus Fürsts tid som professor på Anatomiska institutionen, 1888–1919. Under Fürsts tid växte samlingen som mest. Lund som stad utvecklades och stora utgrävningar gjordes i staden, vilket ledde till att flera av stadens kyrkogårdar utgrävdes och kranier från gravarna införlivades i samlingen.

Vad innehåller den anatomiska samlingen?

Samlingen omfattar ungefär 1700 mänskliga kvarlevor. Största delen utgörs av kranier, men det finns även 33 mer eller mindre kompletta skelett varav 26 är monterade på träställningar.

Kvarlevorna härstammar från förhistorisk tid till 1800-tal och kommer från både Sverige och utlandet. Framför allt rör det sig om anonyma individer från några av alla de kyrkogårdar som fanns i det medeltida Lund, men också av förhistoriska och etnografiska kvarlevor och en stor samling lösa underkäkar. I samlingen ingår även en samling gipsavgjutningar av huvuden och kranier, ett arv efter 1800-talets kortvariga frenologi, samt arkiv och fotonegativ i form av glasplåtar.

En mindre del kvarlevor är efter individer, både namngivna och anonyma, som enligt 1800-talets lagar efter sin död skickades till Anatomisalen i Lund för dissektion och efteråt inkorporerades i samlingen. De flesta av dessa individer är skåningar som avlidit genom självmord. Några har dött på fängelser eller på sjukhus, och en individ är avrättad. Alla dessa kategorier är sådana som enligt tidens lagar skulle skickas till Anatomisalen för dissektion, så att dåtidens läkare fick lära sig kroppens anatomi.

Individerna i samlingen kommer från ett flertal olika nationer, utöver Sverige.

• Grönland
• USA
• Egypten
• Indonesien
• Tyskland
• Frankrike
• Ecuador
• Papua Nya Guinea
• Argentina
• Danmark
• Finland
• Indien
• Kina
• Schweiz
• Spanien
• Sri Lanka
• Sydafrika
• Malta
• Norge
• Kanada
• Ryssland

Redan återlämnade kvarlevor är: tre till Nya Zeeland, tre till Australien och en individ från Polen, samt en samisk individ till Arjeplog.

Hur kom kvarlevorna till samlingen?

Kvarlevorna har inkommit till samlingen framför allt genom arkeologisk utgrävning. Detta gäller främst de medeltida kvarlevorna från Skåne, samt de flesta förhistoriska svenska kvarlevor. De flesta kvarlevor från utlandet har kommit till samlingen genom inköp, byte eller gåva. De så kallade dissektionsskeletten inkom till samlingen genom dåtidens lagstiftning.

Varför forska på mänskliga kvarlevor?

Ben är betydelsefulla informationsbärare och det är viktigt att dessa, liksom museets övriga samlingar, är tillgängliga för forskning. Forskning på mänskliga kvarlevor kan exempelvis ge information om förhistorisk kost, sjukdomar under medeltiden eller livsvillkor för fattiga under 1800-talet. Modern forskning i den anatomiska samlingen omfattar framförallt de arkeologiska förhistoriska eller medeltida kvarlevorna. Historiska museet beviljar inte access till mänskliga kvarlevor om de ingår i ett pågående återlämnande. Undantag ges till personer involverade i återlämnandet. Forskning på kvarlevor från urfolk och minoriteter tillåts numera inte utan berörda gruppers tillstånd.

Samiska kvarlevor i den anatomiska samlingen

I den anatomiska samlingen ingår det idag sex kvarlevor av troligt samiskt ursprung. Fem av dessa är från den svenska sidan av Sápmi, en är från den norska sidan av Sápmi. En samisk kvarleva har återlämnats. 2021 inkom en hemställan från Arjeplogs sameförening till Historiska museet gällande återlämning av en kvarleva från Arjeplog. Den 9 september 2022 i en ceremoni på plats i Arjeplog överlämnades kvarlevan. Forskning på samiska kvarlevor tillåts inte utan att kontakt med Sametinget är etablerad. 

Mer detaljer om de samiska kvarlevorna hittar du här

Utställning av mänskliga kvarlevor

På museet finns det mänskliga kvarlevor i nästan alla utställningar. De får aldrig användas som rekvisita. Skeletten ingår i museets arkeologiska samlingar och har inkommit till museet genom arkeologiska undersökningar med stöd i kulturmiljölagen. Inga kvarlevor från den anatomiska samlingen är i dagsläget utställda, och kvarlevor av urfolk eller minoriteter ställs aldrig ut utan tillstånd av berörda grupper.

På museet har kvarlevor ur den anatomiska samlingen ingått i utställningen Döden – ett bekymmer? Då visades delar av samlingen upp tillsammans med kvarlevor ur museets arkeologiska samling. Utställningen syftade både till att berätta om ett undangömt och mörkt kapitel ur universitetets historia, vad samlingen har använts till men även vad mänskliga kvarlevor kan tillföra förståelsen av till exempel äldre tiders kost och hälsotillstånd.

I utställningen Att samla ingick frenologiska gipsavgjutningar ur den anatomiska samlingen. Inga riktiga mänskliga kvarlevor från anatomiska samlingen ingick och inga avgjutningar av minoriteter eller urfolk ställdes ut.

Andra museer kan komma in med låneförfrågningar till utställning av föremål och kvarlevor, även ur den anatomiska samlingen. Beslut om utlån tas av Historiska museets museinämnd. Kvarlevor efter urfolk och minoriteter lånas inte ut och museet lånar inte ut mänskliga lämningar för att användas som rekvisita.

Återlämnande

Återlämnande, eller repatriering, betyder i detta fall återlämnande av en mänsklig kvarleva till sitt ursprung. Museet har vid fem tillfällen återlämnat kvarlevor: till Australien (2008 samt 2018), till Nya Zeeland (2010) och till Arjeplog (2022). 2005 begravdes också kvarlevan av en judisk man från ryska Polen vid Judiska kyrkogården i Malmö. 

Historiska museet och Lunds universitet är positivt inställda till den försoningsprocess som en återlämning kan innebära. Vi hoppas på att ha en öppen kommunikation med berörda grupper. Kvarlevor som är aktuella för återlämning har ofta kommit till institutionerna på sätt som idag uppfattas som etiskt problematiska och rentav olagliga, exempelvis genom stöld eller plundring av gravar. 

Historiska museet är medlem i ICOM (International Council of Museums) och följer ICOMs etiska regler för museer gällande hantering och återlämning av kvarlevor. FN:s deklaration om urfolks rättigheter tas också i beaktande om museet hanterar kvarlevor av sådan karaktär.

Vad är det som tar så lång tid?

Repatriering är en process som i värsta fall kan ta flera år. Anledningarna till det är flera. Först och främst måste vi vara helt säkra på att det är rätt kvarleva som lämnas ut till rätt grupp eller till rätt land. Detta kräver mycket efterforskning i bland annat arkiv.

Den formella processen kan ta lång tid. Ofta kommer det in en formell begäran till museet från en grupp eller ett land. Då inleder museet processen med repatrieringen med att kontakta Lunds universitet, som är museets huvudman. I samband med det påbörjas också efterforskningen kring kvarlevorna. Historiska museet beviljar inte tillgång till eller fotografering av mänskliga kvarlevor som ingår i ett pågående återlämnande. Undantag ges till personer involverade i återlämnandet. Lunds universitet utser en projektledare som i samarbete med museet ska samordna återlämningen. Därefter utarbetar museet ett underlag med information om kvarlevan eller kvarlevorna. Vilka kvarlevor gäller det, var kommer de ifrån, vad finns det för information. Eftersom Lunds universitet är en statlig myndighet skickas ärendet därefter till regeringen för beslut.

Information till kravställare

För att ett återlämnandeärende ska kunna hanteras så skyndsamt som möjligt uppmanas kravställaren att skicka sin förfrågan till Historiska museets chef. 

Förfrågan bör innehålla: 

• Namn, kontaktuppgifter och organisation 
• Information om kvarleva (proveniens, inventarienummer om detta är känt, övrig identifikation) 
• Skäl och bakgrund till krav 
• Kravställarens koppling till kvarlevan  
• Dokumentation som anger hur parten relaterar till kravställaren om förfrågan kommer in via tredje part  

I samband med att kravet kommer in kommer Lunds universitet kontakta övergripande ansvarig organisation/myndighet relaterad till kravställaren. 

Läs mer:

• Inlägg om mänskliga kvarlevor i utställningar på Historiska museet
• Artikel i tidningen LUM om anatomiska samlingen
• Tre korta filmer om anatomiska samlingen
• ”Upplysning och försoning i arbetet med mänskliga kvarlevor” – blogginlägg från Lunds universitets rektor
• ICOMs etiska regler
• God samlingsförvaltning: stöd i hantering av mänskliga kvarlevor i museisamlingar 
• God samlingsförvaltning: stöd för museer i återlämnandeärenden