Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

DNA visar att fostret och biskopen var släkt

Foto på öppningen av Peder Winstrups kista.
1600-talsbiskopen Peder Winstrups kista öppnas i Domkyrkans krypta. Foto: Gunnar Menander.

I åtta år har vi väntat på gåtans lösning. Mysteriet uppdagades då Domkyrkan då fått tillstånd att flytta biskop Peder Winstrups kvarlevor för att begrava honom på Norra kyrkogården, och Historiska museet initierade ett tvärvetenskapligt projekt för att undersöka kvarlevorna. I november 2013 öppnades kistan i kryptan.

Nu kan forskare vid Lunds universitet och Stockholms universitet ha löst gåtan om varför ett foster också låg i Peder Winstrups kista i Domkyrkan i Lund. DNA från biskopen och fostret har tillsammans med en utredning av släktskapsförhållandena visat att fostret troligen var biskopens egen sonson.

Peder Winstrup var biskop i Lund under 41 år. De sista två åren var han sängliggande i sitt residens i Kungshuset. Han dog i december 1679 och begravdes i Domkyrkan januari 1680. Drygt tre århundraden senare fick Domkyrkan tillstånd att flytta biskopens kvarlevor för att begrava honom på Norra kyrkogården. I november 2013 öppnades kistan i kryptan.
– Vi kunde konstatera att Winstrups kropp var ytterst välbevarad, säger Historiska museets chef Per Karsten.

En av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa

Väl undangömt i risbädden under biskopens fötter påträffades ett fem till sex månader gammalt inlindat foster. Historiska museet initierade ett tvärvetenskapligt projekt för att undersöka kvarlevorna. Crafoordska stiftelsen, Thora Ohlssons stiftelse, Birgit & Sven-Håkan Ohlssons stiftelse samt Johanssons begravningsbyrå bistod med finansiering. 

När man CT-scannade kvarlevorna på Skånes Universitetssjukhus i Lund, upptäcktes att de inre organen visade sig vara bevarade. Kroppen var lufttorkad – en naturlig mumifieringsprocess. 

– Winstrups mumie är en av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa. Hans kvarlevor utgör ett unikt medicinhistoriskt arkiv för kunskapen om 1600-talsmänniskans livsvillkor och hälsa. Men paradoxen är att biskopens hälsotillstånd tycks avspegla klassiska moderna välfärdssjukdomar, konstaterar Per Karsten.

Ny forskningsartikel

I sin forskningsartikel publicerad i Journal of Archaeological Science: Reports berättar forskarna Maja KrzewińskaRicardo Rodríguez-Varela, Caroline Ahlström ArciniTorbjörn AhlströmNiklas Hertzman, Jan Storå samt Anders Götherström om arbetet med att genetiskt undersöka släktskapet mellan de två individerna i kistan. 

– Jag har väntat på detta i snart åtta år och får nu omvärdera min tidigare tolkning att fostret smugglades ned i kistan av en medlem av hushållet. Det här är superspännande och visar att vårt forskningsprojekt lever vidare, säger Per Karsten