Bland de elva miljoner föremål som Historiska museet vid Lunds universitet har i sina samlingar, är kanske de arkeologiska fynden från Uppåkra de vackraste och mest fantasieggande. Under snart ett kvartssekel har universitetet bedrivit utgrävningar i Uppåkra, och över 28 000 fynd har omhändertagits hittills – trots att endast någon promille av området har undersökts. 

Konservering måste få ta tid

Att se till att arkeologiska föremål bevaras för eftervärlden kräver sin expertis. Bara att frilägga metallbeslaget Völund från en ärgig klump till sin forna förgyllda glans tog nio arbetsveckor. Att få ihop de många bitarna som tillsammans utgör den unika skålen med sina blå lotusblommor i skiktat och slipat glas, tog 1300 timmar. 

– Konservering är en skön konst, och ett sätt att avslöja föremålens hemligheter. Det här är en av museets viktigaste grundfunktioner, och ett ansvar som ofta är okänt för allmänheten, berättar museichef Per Karsten.

En nyanserad berättelse som varken förskönar eller svartmålar

Processen behöver tid, resurser och kunskap. Och det är viktigt att vara tätt knuten till det vetenskapliga sättet att gripa sig an historien.

– I en tid då fri akademisk forskning ifrågasätts och kritiskt tänkande riskerar att tappa mark, är universiteten en garant för en fristående och partipolitiskt obunden sakkunskap. Vi kan ge en bild som varken förskönar eller svartmålar, utan presentera hela berättelsen med alla dess nyanser, säger Per Karsten. 

Vendeltidsdagen ses på Uppåkrastiftelsens Facebooksida (öppnas i nytt fönster)