Nu kan forskare vid Lunds universitet och Stockholms universitet ha löst gåtan om varför ett foster också låg i Peder Winstrups kista i Domkyrkan i Lund. DNA från biskopen och fostret har tillsammans med en utredning av släktskapsförhållandena visat att fostret troligen var biskopens egen sonson.
Peder Winstrup var biskop i Lund under 41 år. De sista två åren var han sängliggande i sitt residens i Kungshuset. Han dog i december 1679 och begravdes i Domkyrkan januari 1680. Drygt tre århundraden senare fick Domkyrkan tillstånd att flytta biskopens kvarlevor för att begrava honom på Norra kyrkogården. I november 2013 öppnades kistan i kryptan.
– Vi kunde konstatera att Winstrups kropp var ytterst välbevarad, säger Historiska museets chef Per Karsten.
En av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa
Väl undangömt i risbädden under biskopens fötter påträffades ett fem till sex månader gammalt inlindat foster. Historiska museet initierade ett tvärvetenskapligt projekt för att undersöka kvarlevorna. Crafoordska stiftelsen, Thora Ohlssons stiftelse, Birgit & Sven-Håkan Ohlssons stiftelse samt Johanssons begravningsbyrå bistod med finansiering.
När man CT-scannade kvarlevorna på Skånes Universitetssjukhus i Lund, upptäcktes att de inre organen visade sig vara bevarade. Kroppen var lufttorkad – en naturlig mumifieringsprocess.
– Winstrups mumie är en av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa. Hans kvarlevor utgör ett unikt medicinhistoriskt arkiv för kunskapen om 1600-talsmänniskans livsvillkor och hälsa. Men paradoxen är att biskopens hälsotillstånd tycks avspegla klassiska moderna välfärdssjukdomar, konstaterar Per Karsten.
Ny forskningsartikel
I sin forskningsartikel publicerad i Journal of Archaeological Science: Reports berättar forskarna Maja Krzewińska, Ricardo Rodríguez-Varela, Caroline Ahlström Arcini, Torbjörn Ahlström, Niklas Hertzman, Jan Storå samt Anders Götherström om arbetet med att genetiskt undersöka släktskapet mellan de två individerna i kistan.
– Jag har väntat på detta i snart åtta år och får nu omvärdera min tidigare tolkning att fostret smugglades ned i kistan av en medlem av hushållet. Det här är superspännande och visar att vårt forskningsprojekt lever vidare, säger Per Karsten